Ett 15-tal macrobilder har i kreativitens namn blivit en springnot.
—eller kanske en—? Denna bild var med på en utställning förra sommaren på Konserthuset i Stockholm. Konserhuset hade i samarbete med Svefo utlyst en tävling med mottot Klang.
Det här är ett första blygsamt försök till ett montage av 2 tulpanblad.
Montage av macrobilder.
Ibland blir kronbladen smala när de vissnar.
Ibland ruttnar tulpanknoppen inifrån.
En annan tulpanknopp från samma bukett.
Olika sorters tulpaner vissnar på olika sätt. En papegojtulpan som sträcker på sig…..
…ingen papegojtulpan. men kanske – ändå?
Att leka med färger är roligt
eller ta bort och lägga till andra.
Med olika färgfilter blir det hela lite skumt.
Med övertoning blir det ännu mer mystiskt.
Frilagd bild från en tulpanbukett.
Frilagd häst från en bukett.
Liksom denna.
Enskilt blad från ovanstående bukett.
En fisk?
Ett varghuvud?
Biholm's Blog 
Välkommen till mina tulpanbilder. För ca 10 år sedan snubblade jag över en digitalkamera och blev helt fascinerad. Var det så roligt att fota! För att inte tala om när jag upptäckte bildbehandlingsprogrammen. Då blev jag helt fast.
Har alltid känt ett visst frändskap till vissna tulpaner. De är vackra från början – men de blir bara vackrare när de vissnar och får en annan identitet. Att följa detta ett par dagar med kameran är bokstavligt talat sagolikt.
Min fantasi går på högvarv när macrobilden kommer in i datorn och det lilla bladet blir riktigt stort och man kan vrida och vända på det. Med ytterst små detaljer kan fantasin ledas in i en egen sagovärld. Har haft en del utställningar och det är så roligt att höra vad olika betraktare ser och inte ser. Några gånger har det blivit riktig häftiga diskussioner.
Kommentera gärna vad du ser i bilderna. det tror jag många skulle uppskatta att få läsa.
Mästerligt – ljuset o formerna!